Intervju med Andreas Elf del 1

Ny hemmamatch innebär en ny intervju. Denna gång får vi ett par ord med Andreas Elf som förra året var huvudtränare i Hovslätts herrlag. Numera återfinns han istället som huvudtränare för herrlaget i Mullsjö AIS.

Hej Andreas – hur är läget med dig?
- Jodå, det är bara bra. Full fart på jobb, med familj och med innebandyn. Bara att borra ner huvudet och köra

Berätta lite om din innebandybakgrund?
- Jag var relativt ung när jag började spela men slutade då jag även höll på med handboll och hockey på vintern. Men då fler och fler kompisar började med innebandy så valde jag att hoppa på det tåget igen. Jag var ingen supertalang när jag var liten men krigade på och tränade väldigt hårt. Det tog mig tillslut till juniorlandslag och seniorlandslag.

- På klubbnivå så var jag i Haninge, JIK, och Greåker men fick ändå avsluta i MAIS. Tyvärr så var jag väldigt hårt drabbad av skador. Egentligen hade jag problem från min första operation när jag var ca 22 år tills jag slutade, vilket var vid 27 om jag minns rätt.

Som spelare, hur är känslan att dra på sig landslagsdressen?
- Att få representera sitt land är alltid speciellt och det var en stor ära. Nu i efterhand så är jag stolt att jag tog mig dit trots väldigt många skador och det är något på min CV som ingen kan ta ifrån mig.

Karriären blev ju tyvärr inte så lång och som du sa inte helt problemfri, hur ser du på den i efterhand?
- Jag är stolt att jag hann uppnå det jag gjorde, men det var också tungt att inte kunna avgöra själv när jag skulle sluta. Jag vet att jag hade mer i mig och då jag är en väldigt nyfiken person så är det lite irriterande att inte få veta hur långt jag hade kunnat gå. Men efter 5 operationer och 26 veckor på kryckor fick det vara nog. Sista matchen jag spelade så kunde jag bara svänga åt ett håll, annars hoppade knät. Då insåg man att var det kanske det var dags att sluta:)?

Förra året hade du ju huvudtränarjobbet i Hovslätt, berätta lite om den resan ni gjorde?
- Ja det var verkligen en resa trots att den inte blev speciellt lång. Emanuel Ambré slängde ut frågan lite då och då och kollade med mig om det fanns något intresse. Från början var det inte planen men när vi hade pratat om det ett tag så var det något jag gick igång på. Jag gillade sedan tidigare Hovslätt som förening men retade mig på att seniorlaget inte fick det att lyfta. Egentligen är/var Hovslätt allt som inte MAIS är. Bredden fanns där men ingen spets.

- Jag såg möjligheten att väcka något i föreningen. Mitt primära mål var att förändra träningskulturen och få spelarna att inse att hård träning är vägen att gå. Resten var egentligen sekundärt men det var många andra delar som föll på plats också. Rent resultatmässigt startade säsongen knackigt men med väldigt bra träningskvalitet från start så började tillslut poängen ramla in. Vi blev ett maskineri som tillslut inte gick att stoppa och det har fortsatt även denna säsong, vilket gläder mig.

- Sedan vill jag tillägga att det jobb Emanuel lade ner under förra säsongen var helt avgörande, dels för min del men även för laget. Utom honom hade det inte gått.

Resultatet blev ju väldigt bra till slut, största framgångsfaktorerna?
- Vi tränade hårdare och bättre än alla motståndare vilket över tid alltid ger utslag. Grabbarna ställde upp på detta till 100% vilket jag var tacksam och imponerad över. Utan deras hårda jobb så hade det inte funkat.

- De spelarna som inte var intresserade av hård träning föll bort innan eller under säsongen och de som eventuellt var tveksamma kom fram till mig under segerfesten och sa att de förstod varför vi valde den vägen.

Du är ju numera huvudtränare för Mullsjö i SSL, är det drömuppdraget?
- Hovslätt i all ära men det är MAIS som är min moderklubb och den klubb som jag känner mest för av alla klubbar i världen. Sedan blir MAIS mer än bara en klubb då jag känner för orten och alla som bor där. Detta kan ju så klart vara både positivt och negativt då det är väldigt många känslor inblandade, men de positiva tar så klart överhand.

Ni har ju kommit igång bra här på slutet, hur är känslan?
- Känslan är bra tycker jag. Vi har börjat sätta fler och fler delar i vårt spel och känslan i gruppen är bra. Dock är jag en person som aldrig är nöjd och alltid vill ha mer så det finns fortsatt mycket att jobba på.

Det började ju lite sämre poängmässigt, hur tufft var det som ny coach?
- Att vara ung och relativt orutinerad är alltid tufft, när sedan poängen inte tickar in så är det så klart ändå tuffare. Men jag har fokuserat på prestationen och försökt bortse från resultaten för att inte tappa bort den planen man har från början. Stirrar man sig blind på resultaten så är det lätt att man överger sin plan och då är man illa ute.

- Vi har valt att stå fast vid ett nytt tänk och vi var medvetna om att det antagligen skulle kosta oss poäng kortsiktigt, men att det skulle ge oss fördelar långsiktigt. Och framförallt ge oss nycklar att ta oss längre än till en semifinal.

Fortsättning i del 2